Ja vad ska man säga. Efter 30 år av sökande efter "vem är jag" så inser man att man bara är en framtida maskföda likförbannat. Skönt på ett sätt och lite meningslöst på ett annat. Socialt smidig. Vad är det? Inte är det jag iallafall. Man kan säga att social smidighet inte direkt är mitt andranamn. I alla fall inte igår:S Ja vad gör man då när den sociala smidigheten tillfälligt fallerar? Tips? Ska man erkänna sig bottenskapet och leva efter det eller ska man rycka på axlarna och gå vidare? Kanske något där mittemellan? Ibland känns det som att man får be om ursäkt för att man finns och för den man är...inga felsteg eller utrymme för felmarginaler här inte. När man så gör ett felsteg eller är socialt osmidig vilket kan innebära a whole lot vill jag tillägga, vem bestämmer om det är inom eller utom rådande felmarginal? Vems felmarginal gäller? Vi döms ju på ett sätt utifrån andras felmarginaler liksom vi dömer utifrån våra egna. Tänker på Mary Douglas klassiker renhet och fara där orenhet, ja eller idag lite slarvigt översatt till normbrytare, stöts ut som ickehomogen. Idag känner jag mig ickehomogen. Om det ordet nu finns. Annars uppfinner jag det nu;) Ickehomogen eller misfit. Jag tror alla någon gång känt sig som en alien i olika sammanhang. Om inte så är jag unik för jag har då många gånger känt mig som en alien. Tänker lite osökt på låten *trallar*..."oooohhh I´m an alien, I´m a living alien, I´m an englishmen in New York..." Förmodligen har jag missuppfattat hela texten och säkert sjunger de inte ens alien. Men jag gillar det.
Jaja...vad är väl en bal på slottet?
Efterfrågan ökar
14 år sedan
jag är också en ailen, så då är vi två. dessutom är jag halvt alkoliserad.
SvaraRadera