Från oviss till viss

Jaha då vet vi nu vart kosan bär. Igår tackade jag ja till ett jobb i Solna:) Så nu blir gubben och jag stöschölmare. Inte illa pinkat. Problemet är nu vart vi ska bo:S Stockholm är ju inte direkt känt för sitt enorma utbud bostäder. Så nu har vår ovisshet fått en annan karaktär. Men de säger att hoppet är det sista som lämnar en. Vi får hoppas och tro på att saker och ting löser sig.

Igår va Tobbes studentmiddag. En hel skock glada nyutexaminerade socionomer samlades på News i stan. Jättetrevligt och mycket god mat serverades. Nu så har klassen spritts för vinden och Tobbe uttryckte både lättnad (för att plugget är över) och sorg. Min fina Tobbe är så en fullfjädrad socionom. Jag är så stolt över han. Way to go darling!!!!

Annars så löper livet på. Försöker avsluta mitt nuvarande jobb på ett bra sätt och vet att jag kommer att fälla tårar vid avslutningen nästa vecka. Vemodigt värre! Tack alla för ett första kanonår i karriären. Ni är bäst och det vet ni. kommer att sakna er alla och Yvonne...vet inte om jag klarar mig utan dig...vem ska nu va min klippa? Du är bäst! Tack för ett mycket gott och roligt samarbete. Keep up the good work!

Ja massa tankar, känslor och funderingar blandas dag som natt i mitt huvud. Det blir nog ingen reda förrän tidigast till jul är jag rädd. Om någonsin;)

Ja Östersund. Nedräkningen är påbörjad. Är med ganska stor säkerhet jag säger att vi inte ses igen. Utan att säga aldrig så är jag ganska trygg med tanken att ETT norrlandsäventyr räcker gott för mig.