måndag 16 februari 2009

Time flies

Ja herregud! Va över en vecka som jag bloggade. Lack of inspiration i kombination med väldigt lite tid. Hela förra veckan innebar jobb o preps inför helgen. På fredagen kom sen Tobbes bröder med en flickvän så totalt tre härliga människor. Helgen förlöpte med mat, dryck och lösning av världsbekymmer;) MYCKET trevligt måste jag säga så tröttheten idag va så väl värd att uthärda. Flickvännen som jag tidigare bara träffat en gång va en alldeles underbar människa. Hoppas jag får se mer av henne framåt (håll i hårt jackob;)). Tobbes bröder va som vanligt lättsamma, roliga och underhållande. Friska fläktar med andra ord som behövs mellan varven i denna gudsförgätna del av landet. Matchvikten är det väl sämre med iof efter en helgs svullande men det bjuder jag på:D

En sak till med veckan är att Tobbe o jag hade ett kanon teamwork inför helgen med alla preps. E så skönt när allt faller på plats o man känner sig som två parhästar som ställer upp för varann och finns där och förstår. Måste tillägga att det såklart inte alltid ser ut så men det klaffade riktigt naturligt den här gången. Vill vi så kan vi mao.

Missade let´s dance och melodifestivalen så har inga updates där heller. O nu är det måndag och nedräkningen till sportlovet har börjat. Det är nu totalt nio arbetsdagar kvar till det efterlängtade lovet. Även om lovet är likamed uppsats så ska det bli skönt o få disponera tiden som man själv vill. Sova ut o hasa runt i morgonrock om man vill halva (eller hela) dagen. Äta långfrukost o suga på ett par koppar morgonkaffe i lugn o ro. Små saker som förgyller vardagen.

I helgen ska jag till min kära vän Anna på en riktig tjejkväll m vin o mat. Ser verkligen fram emot detta. Hoppas veckan går fort!
Annars löper livet på som vanligt med allehanda vardagsbekymmer o jobb.

Något tragiskt som jag fick veta idag är att en kär bekant från P&L i somras dog för 3 veckor sen. Han va en unik man som spred glädje varthelst han än vandrade. Livet är orättvist ibland. Fina människor rycks bort alldeles för tidigt medan andra (mindre fina) kan sega på i minst hundra år. Ja hur svårt det än är att förstå så e det the way of life. Tackar för att jag fick träffa dig Håkan och för att du delade med dig av din positiva syn på tillvaron. Du lever i våra minnen.

Fridens på er.

4 kommentarer:

  1. Va herregud, Håkan rödskägg?! Vad har hänt!?!?!? Nu blir jag fan depp!

    SvaraRadera
  2. Ja precis. Håkan rödskägg. Va Hanna som berättade via fejjan. Så jäkla trist. Gick jättefort vad jag förstod.

    SvaraRadera
  3. Nej men tvivale, obehagligt. Var han sjuk? Eller ja inte rätt forum att dra upp sånt kanske... Obegripligt som alltid när unga går bort

    SvaraRadera
  4. Ja Håkan gav verkligen en positiv och livlig fläkt var gång man mötte honom. Tråkigt och ledsamt slut :(

    SvaraRadera